Qigong för nybörjare – så kommer du igång hemma

Vad qigong är – och vad du faktiskt gör när du tränar det

Qigong är en långsam kroppsmetod från Kina som binder ihop tre saker: mjuk rörelse, andning och riktad uppmärksamhet. Det du faktiskt gör när du tränar är lugnare och enklare än de flesta väntar sig. Du står oftast på golvet, rör armar och kropp i ett sävligt tempo och andas djupt. Inga hopp, ingen svett, ingen utrustning. Du kan börja i dag i vardagsrummet.

Ordet självt säger det mesta. Qi brukar översättas till livsenergi eller livskraft, och gong betyder ungefär träning eller ihärdigt arbete. Qigong blir alltså något i stil med att träna sin livsenergi. Man behöver inte köpa hela den föreställningsvärlden för att ha nytta av rörelserna, men det är bra att veta var orden kommer ifrån.

Här kommer det som är hela poängen, och som återkommer genom resten av den här texten: det avgörande är inte att kopiera en rörelse perfekt. Det är att göra den långsamt, med andningen och med närvaro. Det är den kombinationen som skiljer qigong från vanlig gymnastik. Två personer kan göra exakt samma armlyft, men bara den som andas med rörelsen och är närvarande i den gör qigong.

Jag har testat en hel del träningsformer genom åren, från tung styrketräning till hård intervallträning, och qigong hör till en annan kategori helt. Det är ingenting du ska prestera i. Du varvar ner i det, snarare än att bränna av det. Kommer du hit och letar efter att bli andfådd är det fel dörr. Kommer du för att komma ner i varv och känna kroppen tydligare är du helt rätt.

Metoden räknas traditionellt in i den kinesiska medicinen, och där tillskrivs den en rad hälsoeffekter. Jag är försiktig med de stora påståendena. Det som verkar hålla, både i forskning och i praktiken, handlar mer om lugn, rörlighet och kroppsmedvetenhet än om att bota något. Mer om det längre ner. Här räcker det att veta vad qigong är och hur det känns att göra.

Andningen är själva övningen, inte en detalj vid sidan om

Om du bara tar med dig en sak från den här artikeln, ta det här: i qigong är andningen inte en detalj vid sidan om rörelsen. Andningen är övningen. Rörelsen finns till för att följa andetaget, inte tvärtom. Missar du det gör du bara långsam gymnastik. Fattar du det förändras hela upplevelsen.

Andningen det handlar om är lugn och djup, ner i magen, genom näsan. På inandningen låter du magen vidgas utåt, som om luften fyller på nedifrån. På utandningen släpper du ut lugnt, gärna lite längre än inandningen. Axlarna hålls sänkta hela tiden. Bröstet ska inte häva sig upp mot öronen för varje andetag. Det är i magen det ska röra sig.

Sedan låter du rörelsen hänga på andetaget. Ett vanligt mönster är att armarna lyfts på inandning och sänks på utandning. Tempot i armarna bestäms alltså av hur du andas, inte av en klocka eller ett räknat antal. Andas du lugnt blir rörelsen lugn av sig själv. Det är därför nybörjaren tjänar så mycket på att medvetet sakta ner. Släpp brådskan i andningen, så saktar hela kroppen ner.

Ett viktigt förbehåll: tvinga aldrig fram djupa andetag. Det är en klassisk nybörjarmiss att pressa och dra efter luft för att andas rätt, och då blir det stelt och ansträngt i stället för lugnt. Låt andetagen bli längre och djupare av sig själva, i sin egen takt. Det kommer när du slutar jaga det.

Andning som verktyg för att komma ner i varv är något jag använder långt utanför qigongen, ofta efter tuffa dagar när huvudet snurrar. Ett par minuter med långsam, lång utandning sänker tempot och gör tankarna klarare. Det löser inte det som stressar mig, men det ger huvudet en paus från att mala. I qigong är den där effekten inbyggd i själva träningen, eftersom du gör den lugna andningen i rörelse, om och om igen.

Och det är värt att säga rakt ut: det här handlar inte om att kanalisera någon mystisk kraft. Det handlar om att ett lugnt, jämnt andningsmönster i rörelse gör kroppen och huvudet lugnare. Långsam utandning brukar generellt kopplas till nedvarvning, och det räcker gott som förklaring. Du behöver ingen större berättelse än så för att märka skillnaden.

Hand vilar på magen som vidgas på ett djupt andetag under qigongandning

Varför det kan vara värt att börja – och vad du inte ska förvänta dig

Den ärliga frågan är förstås: vad får jag ut av det här? De vinster som är rimliga att vänta sig är ganska jordnära, och det är just därför jag litar på dem. En lugn stund som är din egen. En tydligare känsla för kroppen, var du håller spänningar och hur du står. En mjukare, mer rörlig känsla efteråt. Och ett konkret verktyg att varva ner med när tempot varit högt.

En stor styrka är att det är skonsamt. Det finns i princip ingen som är för otränad eller för gammal för att börja, eftersom du själv styr hur stora och hur långsamma rörelserna blir. Det passar lika bra som lätt rörelse en dag du är sliten som en fast lugn punkt i veckan. Just den skonsamheten gör det till ett bra komplement bredvid hårdare träning, inte minst för den som annars kör tungt eller intensivt och behöver något som drar åt andra hållet.

Vad forskningen säger ska jag vara nykter med. Viss forskning har pekat på effekt vid stressrelaterade besvär och på upplevt välbefinnande, men underlaget är begränsat och blandat, och studierna är ofta små. Jag tycker det gör texten mer trovärdig att säga det rakt ut, inte mindre. Det finns något där, men det är inte avgjort, och den som lovar dig säkra medicinska effekter lovar mer än vad som går att stå för.

Därför, lika rakt åt andra hållet: qigong botar inte sjukdomar på egen hand, och du behöver inte tolka varje spänning i kroppen som en energiblockering som måste rensas. Jag blir skeptisk när enkla, fina metoder paketeras som avancerade system som ska lösa allt, eller när vanliga kroppsreaktioner görs om till obalanser du måste optimera bort. Det finns gott om substans i det enkla utan den överbyggnaden.

Så min position är att se qigong för vad det är: ett värdefullt komplement till annan träning och till vardagen, ett bra sätt att komma ner i varv och känna kroppen. Inte en mirakelmetod. Går du in med den förväntningen blir du sällan besviken, och ofta positivt överraskad över hur mycket en lugn tiominuterare faktiskt ger.

Innan du börjar: plats, kläder, tid och hur ofta

Det korta svaret på vad du behöver är: nästan ingenting. Ett par kvadratmeter fritt golv räcker. Ingen matta krävs, ingen utrustning, inga redskap. Kan du sträcka ut armarna åt sidorna utan att slå i en lampa har du plats nog.

Kläder ska vara mjuka och lätta att röra sig i. Det du har hemma duger, så länge det inte spänner över axlar eller höfter. Barfota fungerar utmärkt, eller mjuka skor eller strumpor med lite grepp. Poängen är att du ska kunna stå stabilt och känna golvet under fötterna.

I början hjälper det att välja ett lugnt utrymme där du inte blir avbruten. Inte för att qigong kräver tystnad, utan för att det är lättare att hitta den där lugna andningen och närvaron när ingen ropar på dig. När rutinen sitter spelar miljön mindre roll.

När det gäller tid och hur ofta är min hållning tydlig, och den gäller det mesta jag tränar: regelbundenhet slår längd. Tio minuter några gånger i veckan ger dig mer än ett långt pass en gång i månaden. Kort men ofta bygger något över tid, långt och sällan gör det inte. Det viktiga är att det blir av, inte att varje pass är perfekt eller långt.

Var lite tålmodig med resultaten. Det handlar inte om ett exakt antal pass innan något händer, utan om regelbunden träning över några veckor snarare än ett par enstaka gånger. Precis som med annan träning kommer effekten av att du återkommer, inte av ett enskilt hjältepass. Vill du planera in det ordentligt med struktur över veckan har jag samlat den biten separat, så läs mer om hur ofta och länge du bör träna qigong där. Här räcker den grova ramen: kort, ofta, och över tid.

Ditt första qigong-pass steg för steg

Nu kör vi. Här är ett komplett första pass på ungefär tio minuter som du kan göra direkt, utan redskap. Följ stegen i ordning. Kom ihåg det bärande: långsamhet och andning går före perfekt form. Gör du rörelserna sävligt och med andetaget gör du rätt, även om vinklar och höjder inte är exakta.

  1. Stå still en stund. Stå med fötterna ungefär höftbrett isär, tårna rakt fram. Böj knäna en aning så de är mjuka, inte låsta. Sänk axlarna, låt armarna hänga. Släpp ner hakan lite. Stå bara så i tre, fyra andetag och landa i att du ska göra något lugnt nu.
  2. Hitta magandningen. Andas in genom näsan och låt magen vidgas utåt. Andas ut lugnt, gärna lite längre. Gör fem sådana andetag stående, utan rörelse. Det är den här andningen resten av passet ska hänga på. Tekniken bakom den gick jag igenom längre upp, så känns den osäker, gå tillbaka dit.
  3. Lyft och sänk armarna med andetaget. På en inandning lyfter du armarna långsamt framför kroppen, upp till ungefär axelhöjd, med handflatorna nedåt. På utandningen sänker du dem lika långsamt. Låt armarna vara mjuka, inte raka och spända. Tempot bestäms av andningen. Gör sex till åtta lugna lyft.
  4. Mjuk vridning i midjan. Håll armarna avslappnat hängande och vrid överkroppen sakta åt ena hållet, sedan åt andra. Låt armarna följa med löst, nästan svänga med av rörelsen. Höfterna får rotera lite med. Andas jämnt genom hela rörelsen. Vrid fram och tillbaka ett tiotal gånger, utan att pressa längden på vridningen.
  5. Gunga i vikten. Flytta långsamt tyngden fram mot främre delen av fötterna, sedan tillbaka mot hälarna, i en mjuk gungande rörelse. Knäna förblir mjuka. Det är en liten rörelse, mer en förskjutning än ett steg. Känn hur balansen flyttar sig. Gunga lugnt i sådär tio andetag.
  6. Avsluta i stillhet. Ställ dig som i början, fötter höftbrett, mjuka knän. Lägg händerna löst samlade framför magen, den ena handen över den andra. Ta några stilla andetag och gör ingenting annat än att andas. Låt passet landa. Det här är inte spilltid, det är en del av övningen.

Så känns det: lite varmt och mjukt i kroppen, gärna lite lugnare i huvudet. Ingen träningsvärk, ingen utmattning. Blir du yr, sakta ner andningen och gör rörelserna mindre. Oftast beror det på att du pressat andningen för hårt. Sätt dig ner en stund om det inte släpper, och stäm av med vården om yrseln återkommer.

En vägledd rutin kan hjälpa dig att hitta tempot första gångerna, så du slipper hålla reda på ordningen själv. Den här är på svenska och ligger nära det upplägg vi just gått igenom:

Qigong på svenska, 13 min daglig rutin för ökad hälsa.

När det här passet börjar sitta vill du förmodligen ha fler rörelser att variera med. Då är nästa naturliga steg att lära sig ett litet grundförråd du kan plocka ur. Jag har samlat fem basrörelser du kan göra dagligen hemma, som bygger vidare på exakt det du precis provat och går djupare in i varje rörelse.

Sådant nybörjaren grubblar på

Vad är skillnaden mellan qigong och tai chi?

Qigong är oftast enklare. Det består gärna av fristående rörelser eller korta upprepningar som du kan lära dig snabbt och göra var för sig. Tai chi är mer sammansatt, med längre sammanhängande sekvenser av rörelser i en bestämd följd, och har rötter i kampsport. Grovt sagt: qigong är lättare att komma igång med på egen hand, tai chi tar längre tid att lära sig eftersom du håller reda på en hel form. De ligger nära varandra och överlappar, men vill du börja så enkelt som möjligt är qigong den mjukare ingången.

Hur skiljer det sig från yoga?

Annan tradition och delvis annan form. Yoga kommer från Indien och bygger mycket på positioner och töjningar, ofta hållna en stund, och du sitter eller ligger en hel del. Qigong kommer från Kina och är mest stående, med långsam kontinuerlig rörelse i stället för fasta positioner du håller. Andningen är central i båda. Har du gjort lugn yoga känner du igen känslan av att varva ner, men själva görandet ser olika ut.

Har qigong några nackdelar eller risker?

För de allra flesta friska vuxna är qigong skonsamt och lågrisk. Rörelserna är mjuka och du styr själv hur mycket du gör. Den vanligaste missen är att pressa andningen så hårt att man blir yr, och det löser du genom att sakta ner.

Har du en sjukdom, en skada eller går på någon behandling, stäm av med vården innan du drar igång, och se inte qigong som en ersättning för den vård du får. Det är ett komplement till träning och vardag, ingenting du ska byta ut mediciner eller behandling mot. Med den ramen på plats är det svårt att göra fel.

Behöver jag en kurs eller går det att lära sig hemma?

Det går utmärkt att lära sig grunderna hemma. Hela poängen med den här artikeln är att du kan börja på egen hand med ett enkelt pass, utan lärare och utan att boka något. En kurs kan ge dig rättning på detaljer och sällskap om du vill det, men det är inget krav för att komma igång och få ut något av det. Börja hemma, se om det ger dig något, och sök upp mer om du fastnar för det.

Källor

Författare

Miguel Annefalk
Miguel Annefalk

Miguel Annefalk är grundare och ansvarig utgivare för FitLife Sverige. Han har tränat aktivt i flera decennier och rört sig brett mellan styrketräning, löpning, yoga, calisthenics, crossfit, taekwondo, m.fl. och de senaste tio åren har även friluftsliv/Outdoor blivit en stor del av vardagen. Med åren har intresset vidgats till helheten runt träningen - rehab och rörlighet, kost, nutrition och återhämtning samt det mentala spelet inom hälsa och idrott.På FitLife Sverige ansvarar Miguel för innehållets research, urval och kvalitetssäkring. Han arbetar metodiskt, verifierar centrala uppgifter mot tillförlitliga källor och är noga med att skilja på fakta och bedömning.Läs mer om Miguel och tankarna bakom FitLife Sverige →

Dela dina tankar och erfarenheter med andra

      Dela dina tankar med oss och andra sportintresserade

      Are you human? Please solve:Captcha